Min historia om Rebecca Hansson

Idag såg jag på Rebeccas Memorial Site att där fanns ett par st som inte visste att vi har förlorat Rebecca. Jag besvarade dem och förklarade vad som hänt och efter en kort stund fick jag ett svar från en kille. Han ville veta vart Rebecca låg begravd. Han skrev att hon var en otroligt speciell person och den vänligaste han någonsin mött. Det betydde oehört mycket för honom att besöka hennes grav.

Och det är så vi alla minns henne. Som den vänligaste vi någonsin mött. Är inte det otroligt? Att vi alla har samma bild av henne?

Jag har min egen lilla teori om Rebecca Hansson.

Jag tror att hon alltid varit en ängel. Jag tror att hon sändes hit till oss under lånad tid. Hon träffade så otroligt mycket människor - inte bara här i Sverige, utan i hela världen. Alla olika typer av människor. Hon berörde oss alla på ett eller annat sätt. Jag tror ofta det var människor som behövde träffa henne, människor som jag. Jag har alltid varit en orolig själ ända tills jag mötte Rebecca. Alla bitar har sedan dess fallit på plats och min syn på saker och ting har förändrats.

Jag vet att jag inte bara talar för mig själv. Hon har "hjälpt" andra med, utan att hon ens visste det. Hon har berört alla på sin väg.

Jag tror att hon var en ängel redan från födseln. Och jag - och alla andra kommer vara evigt tacksamma för att hon valde att lära känna just oss.

Kanske är det bara en tillfällighet. Men det är min teori, det är min tro, det är min historia om Rebecca Hansson.