torsdag 30 oktober 2008

...

Har ingen inspiration till att skriva mer. Mina tankar är ...i oordning. Jag försummar mina vänner. Hoppas Ni har förståelse för det. Jag tror att jag är ok, men ibland tvivlar jag verkligen. Man kan tro att efter varje dag skulle det kännas lättare. Så är det inte. Alla dagar är demsamma. Tomma. Sorgen växer. Och när man tror att tårarna tagit slut, så kan man känna dem rinna ned för kinderna igen. Ilskan växer. Gud , du tog verkligen helt fel tjej! Du gjorde ett enormt misstag och jag hatar dig för det. Och efter att du tog henne i från oss har jag svårt för att förstå vad Du vill ha ut av oss? Jag kan inte förstå hur du vill att vi ska leva? Du valde den lyckligaste, mest levnadsglada tjej och lät henne lida i ett år för att sedan ta ifrån henne det hon älskade mest. Livet. Jag förlåter Dig aldrig för det.

http://www.facebook.com/video/video.php?v=46417918480&oid=26740239561

tisdag 28 oktober 2008

Fjädrar

Läste precis att när det ligger en fjäder på marken så betyder det att någon själ är med mig. Det har hänt två gånger när jag varit vid graven, att en fjäder dalat ner framför mig och att en låg på marken framför mig när jag satt och pratade med dig. Are you with me my Angel...?

En kniv i mitt hjärta

Hela dagen har jag känt som om jag fattas något, som om något saknas. Jag har känt mig ensam och har inte kunnat sätta finger på varför. Ville ringa någon, umgås med någon men när jag rabblade upp mina vänner i huvudet var det ingen av dem . Sedan slog det mig. Jag längtade så enormt mycket efter Rebecca. Ingen annan. Ville ringa henne och fråga om hon ville med ut och äta och dricka ett glas vin. Och jävlar vad det gör ont när det helt plötsligt slår en att hon inte finns mer! Att jag inte ens kan ringa henne. Hur ska man någonsin kunna vänja sig vid att leva utan någon man älskade? Ibland förtränger jag, låtsas som att allt är som vanligt. Men när man inte längre kan rymma från sanningen, så känns det som en kniv i hjärtat varje gång. Hur många hugg kan ett hjärta klara..?

fredag 24 oktober 2008

Tack

...Och tack förresten Sippan. Tack för att du hjälpte mig att få jobbet. Tack för vårt samtal vid graven häromdagen. Tack för att du orkar lyssna på mig. Vi ses snart igen.

Tillbaks!

Det var länge sedan jag skrev. Har haft fullt upp med intervju i Stockholm osv. Men jag har goda nyheter....Jag fick det!!! :-) Känns som en rejäl lättnad - nu behöver jag inte lida mer! Fick svaren från proverna - och det såg tydligen bra ut. Himla skönt.
Idag har jag och Tobbe storstädat, på vinden och i lgh. Vi har beställt en ny säng som kommer på måndag. Sen har jag legat i soffan och kollat på Sex and the city filmen - och tjutit. Mest pga minnen från då jag var och såg den på bio tillsammans med Rebecca... Saknar henne otroligt mycket idag.
Skriver mer snart -lovar.

måndag 20 oktober 2008

Måndagsbabbel

Jag ska sitta här i över 2 timmar till. Fatta. Det är inte särskilt kul. Tänkta små chatta lite med Er för att fördriva tiden...Jag gillar Gynning men jag är faktiskt besviken på hennes blogg. Skum och lite små dryg och VÄLDIGT vulgär! Sen har hon alltid tusentals kommentarer från småtjejer som är imponerade av hennes "känsliga" sida. Men hon är inte det minsta känslig, bara jävligt skum.
Och tänk att det vara Papa Dee som var "artisten" som misshandlat sin fru! Jag blev så förvånad! Har sett en del reseprogram med honom och skulle aldrig tro något sådant om honom! Men det är kanske lite naivt att säga så?
Jag köpte en jättesöt klänning i går! En mörkblå tubklänning med volanger. Jättesöt! det var faktiskt min älskling som övertalade mig att prova den, glad är jag för det:-) Tänkte ha den på Johans födelsedag, den 1e November. Nu ska jag bara köpa ett par skor, tänkte köpa stövletter. Gillar det mkt mer än stövlar. Har hittat 2 par jättefina-men dyra:-(
Längtar så mycket efter min baby idag! Vill bara ligga i hans famn nu...Måtte tiden gå snabbt!
Får väl jobba lite mer då...Avsky avsky avsky!

En ängels sång till sin mamma

Mamma, min mamma se vad jag kan, jag kan nu gå och jag hoppar lite grand.
För mina vingar de bär mig varthän jag än vill, Flyger dit där du är och följer ditt liv.
Fast du inte ser mig så är jag alltid där någonstans runt om dig i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar bärs upp av en vind ,tittar till dig och flyger ner och ger en puss på din kind .
Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn, vars vatten blir till regn som landar på din mun. Och tränger in i din själ för att läka de sår som gör så ont av saknaden av att du inte får ha mig intill dig närhelst du än vill ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till.
För du vill visa din kärlek ge mig allt så fint men mamma, din kärlek känns från jorden o ända hit.
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här; Titta - det är min mamma! och hon håller mig så kär .
Jag lyser utav stolhet som blir till stjärnans ljus som du ser om natten när det släckts i varje hus. För jag är den stjärna som lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom dig som alltid stannar kvar .

Bye bye sweet weekend

Så var helgen över. Så snabbt. Men gud vad den har varit mysig! Har verkligen fått tid tillsammans med min älskade. I fredags var vi ute och åt på Moonlitlounge, jättegod mat och gott vin! I lördags var vi i Löberöd , hos mina föräldrar. Det gick faktiskt jättebra! Vi fikade, åt middag, och fikade igen. Sen var vi även och hälsade på min barndomskompis Caterine och hennes sambo Marcus. Där drack vi drinkar och vin. Det var jättetrevligt. Dem har världens mysigaste hus! Sen hälsade vi även på min mormor & morfar. När vi kom hem berättade Tobbe att han har aldrig förr känt sig så bekväm med föräldrar och det betydde så mycket för mig.
Och igår var vi på lägenhetsvisning. Inget intressant men det var bra att vi kollade. Nu har vi kommit fram till att vi nog helst vill köpa en 3:a. En 2:a blir alldeles för liten. Vi har hittat en riktig drömlägenhet! Kan inte slutat tänka på den!
Så är det måndag igen. Blir mer och mer stressad för att jag inte hittar något jobb. Nåja, jag har några kort kvar....

fredag 17 oktober 2008

En sång för min älskade...

How do I know.....?

http://www.youtube.com/watch?v=YJP2ycFGPN8&eurl=http://

En underbar låt

http://www.youtube.com/watch?v=aHW3BTF5pWY&eurl=http://

Dryg är jag. Jätte.



Dagens "Lika som bär" : Jag googlade "Ful bild" och fick fram de här två monsterna.

Friday, beloved friday! Blå himmel & solen skiner. Underbart. Som vanligt är mitt huvud en enda röra. Tankar som far runt, känslomässigt vrak just nu. Kan gråta när som helst, var som helst. Bryr mig inte. Har ingen som helst energi i kroppen. Inatt drömde jag någon märklig dröm om min chef & om döden. Hahaha, wonder why?

Vill bara vråla så högt jag bara kan här på kontoret! Undrar vad dem sagt? Hahaha, ska jag nog göra på min sista dag här.

Har jag sagt att jag ska vidare på en sista intervju på ett av jobben jag sökt? Jodå, minsann. Nu står det mellan 2 st, Moi och en annan stackare. Så nu ska jag transporteras upp till vår huvudstad nästa v, för en sista grillning. Nice. Resan tar 10 timmar sammanlagt med tåget. Och intervjun varar i 1 timme. Supernice.

Får jag inte det ska jag vara bitter i resten av mitt liv.

Idag är jag på mega sega dega retligt humör. Stackars Tobbe i kväll. Jag kommer ju att vara super dryg och barnslig. Love it.

Vi ska ut och käka på Moonlitlounge i kväll. Rooooomaaantikkk. Oj, ser att det blev 3 st "K" i rad där. Inte bra.

Imorgon ska vi antingen ligga nerbäddade i soffan och kolla på film marathon eller ligga nerbäddade i mina föräldrars soffa på landet. Vi får se. Tufft beslut.

Och på söndag ska vi på lägenhets visning. Eller "objekt" som jag väljer att kalla det. 4 st faktiskt. All in Da Castletown. Jag och min baby ska köpa vårt drömhem hade vi tänkt.

Därför går vi inte ut längre. Om ni undrar. Vad som hänt med Party-Paret. Vi spaaaarar. Plus att det helt enkelt är så sjukt tråkigt att gå ut i Malmö.

torsdag 16 oktober 2008

Livet blir aldrig mer detsamma


Idag var jag hos en sköterska med min knuta på halsen. Hon skickade mig vidare till en läkare som i sin tur skickade mig vidare för lite prover. Nu är det bara att vänta. Varken läkarna eller jag tror ju att det är något farligt, men jag är glad att dem iaf tog sig tid och kolla upp det.

Jag har hittat en ny blogg jag läser. http://jagefrisk.blogg.se/ Det är Madde som skrivit den, en cancer sjuk tjej som hann bli 20 år gammal. Hon gick bort den 15e september. 5 dagar efter min lilla Sippa lämnade jorden. Det var mycket som påminde om Rebeccas kamp i denna blogg. Och Madde var tydligen en liten sångfågel precis som vår lilla tjej var. Hoppas dom möts i himlen så de kan sjunga tillsammans...Man kan även gå in och läsa hennes pojkväns tankar http://therealcolombo.blogg.se/ och hennes mammas tankar och känslor http://levaidag.blogg.se/.


Igår var jag och Ulla ute och åt tillsammans på Harry´s. Det var jättemysigt och det kändes så skönt att få prata med henne. Närmre Rebecca kan jag inte komma. Självklart pratade vi om Rebecca hela tiden, vi skrattade och grät. Saknaden av henne var stor, kändes på något sätt som att "en stol stod tom". Varför sitter jag här med Rebeccas mamma, utan henne? Samtidigt kändes det som att hon satt med oss, att hon iaktog oss. Kunde nästan känna henne le. Men jag kan tänka mig att hon blev lite sur när vi inte beställde in ett glas vin till henne.

Det är skönt att få prata om Rebecca. Jag vill prata om henne jämnt. Om alla minnen jag har tillsammans med henne. Det är skönt att få lyssna om Rebecca. Om andras minnen av henne.
Men jag önskar så att jag kunde förvandla alla minnen som finns av Rebecca - till en verklighet. Jag önskar jag kunde byta ut alla bilder som finns av henne - till den riktiga Rebecca...

Jag kämpar varje dag med att försöka få ett svar på Varför? Jag grubblar, vänder och vrider på saker och ting, försöker finna en lösning. Se en logik. Förstå. Men utan att lyckas. Så sa Ulla en sak igår som fick mig att tänka. Hon sa att kanske är det inte meningen att vi ska förstå. För Ulla är hon bara i London. För mig är hon fortfarande i sin lgh på Caroli och jag väntar på att hon ska må bättre och ringa upp mig. Och kanske är det så det ska vara? Kanske borde vi alla bara låta henne vara i "London"?
Vart vi än beslutar oss för att placera henne, så kommer livet aldrig mer bli detsamma. Vi kan kanske gå vidare. Lyckas se ett ljus i mörkret. Men det blir aldrig mer detsamma...

onsdag 15 oktober 2008

Time flies...

Oj, oj, oj vad länge sedan jag skrev! Förlåt! Vart börjar jag...? Helgen. Den var lagom trisst, Tobbe jobbade fredag/lördag. I lördags fikade jag med Kittan och hälsade på Rebeccas grav. Söndagen var iofs jättemysig! Jag och Tobbe käkade brunch på Kärleksgatan, sen tog vi en liten promenad, och sen var det middag hos hans föräldrar med Johan. Fifi hade fått valpar så vi kikade lite på dem också. Det var lugnt men underbart att vara tillsammans med Tobbe en hel dag. På kvällen blev det Fajitas och rödvin och Torsk på Tallin!
Sen kan jag meddela att jag gått vidare till en sista intervju på ett av mina jobb - och det står nu mellan mig och en annan. I will rip your head off! ;-)
Ikväll ska jag käka middag med Rebeccas mamma. Det ska bli skönt att få prata med henne. Kommer nog bli en hel del tårar. Hon frågade mig om jag ville ärva lite av Rebeccas kläder - och det vill jag väldigt gärna. Skulle kännas skönt på ett sätt att få bära hennes kläder. Tror hon kommer att kännas nära på ett märkligt sätt...

fredag 10 oktober 2008

Johan


Nu ska jag börja "hänga ut" mina vänner och jag tänkte börja med Johan (som tjatat mest).

Johan är en trevlig liten prick. En riktig PÄRLA! ;-)

Jag lärde känna Johan (på riktigt) när vi delade lägenhet i London. Och sen dess har vi bara kommit varandra närmre & närmre. Johan är väldigt enkel - och jag gillar enkelt, han är extremt positiv, nästan så att man vill dänga till honom ibland! Han är väldigt impulsiv & gillar att "rymma"-precis som jag. Han har alltid många olika projekt igång, är sjukt social och har väldigt många vänner, varav hälften är en blanding av jordens mest underliga figurer.

Jag har alltid roligt när jag är tillsammans med Johan och han är en mästare på att få mig att skratta. Även stunder då jag varit som mest nere, så är han den som lyckats få mig att skratta. (T om på Rebeccas begravning!)

Vet inte om Ni vet att Johan faktiskt är min pojkväns storebror?

Så är det och jag tror att Johan skulle säga att jag glömt bort honom nu när jag träffat hans bror. Men det har jag inte! Johan glömmer man inte i första taget.

Men förut, när vi båda var singlar så träffades vi oftare och festade mer. Men jag älskar honom självklart fortfarande och han är en fantastiskt rolig vän. Den bästa.

Hans negativa sidor? Finns nog inga som direkt berör mig. Hans föräldrar skulle kanske säga att han var oansvarig, hans bror skulle kanske kalla honom för fattiglapp, hans syster skulle säga att han var alcoholist och hans arbetsgivare skulle kalla honom för smitare - en enda härlig blanding av hur en underbar vän ska vara! ;-) Love you Johan Ingemar Larsson

Från traktorn till limmon



Såg någon "Bonde söker fru" i onsdags? Alltså jag måste erkänna att jag blir så rörd att jag blir tårögd när jag ser det programmet! Känns som att det är ett bevis att det finns en för alla.
Över till ett annat favorit program i en helt annan miljö. The Hills. Jag äälskar "The Hills". En reality show med rika, unga människor som alla har drömjobbet och drömlägenheten (villan!) Huvudpersonen Lauren som har en förmåga att kväva sina vänner. Korkade Heidi som tillsammans med sin manipulerande pojkvän, Spencer, förstör relationer på löpande band. Blyga Audrina som har sjukt dålig killsmak. Hemska, falska Lo, som lyckats vända Lauren mot stackars Audrina. Snygga Brody som alltid haft ett gott öga till Lauren, och badboyen Jason som gått och förlovat sig. Och min absoluta favorit. Söta Whitney, som är Laurens kollega på Teen VOUGE. Jag säger bara: Intriger, intriger ! Se det på MTV vardagar kl 17 och lördagar kl 16. Säsong 4 börjar på lördag - weeee!(Men min älskade pojkvän har redan laddat ner den till mig)
Det finns en massa nya premiärer på Tv nu och jag kan inte få ihop tid till alla! Det är det som är det bästa med hösten; man får faktiskt LOV att följa en massa Tv program utan att få dåligt samvete.
En annan storfavorit är ju förstås "Miami Inc". Fast jag vet inte om det är själva programmet eller bara Ami, en av tatuerarna som lockar mest. Slurp! Varje gång det visades visste jag att Rebecca satt fastklistrad och vi sms:ade under hela programmet. Stod inte så mkt dock. Mest: "suck", "fan vad han e snygg", "vi måste åka dit" osv...

torsdag 9 oktober 2008

Smile

http://www.youtube.com/watch?v=AQ3ovip0tPE


Min Älskade Sippan ,

Jag hoppades att jag aldrig någonsin skulle behöva skriva detta brev till dig.
Jag hoppades på ett Mirakel.

Du trädde in i mitt liv, fylld av glädje och energi med ett skratt jag aldrig kommer att glömma. Du var lätt att älska och det tog inte lång tid förrän du hade fått en stor plats i mitt hjärta.
Jag fick bara ett år av ditt liv och jag önskar att livet fört oss samman så mycket tidigare. Men du gav mig så mycket under detta året, du fick mig att se annorlunda på livet, du lärde mig att inte ta det för givet. Du visade mig äkta vänskap och du gav mig kärlek.
Du var fylld av mod och trots din sjukdom var du den gladaste, lyckligaste människan jag någonsin mött.
Jag beundrade din styrka och din enorma positivitet.
Ditt generösa hjärta berörde många.
Vi hade många planer, du och jag, vi skulle åka till USA och bli tatuerade av Ami från Miami Inc. Du skulle nog till och med gifta dig med honom!
Du skulle bli en stjärna.
Och det blev du. I allas våra hjärtan och den största på himlen.
Hoppet var det sista som lämnade dig min älskade vän.
Du kämpade till sista dagen med alla dina krafter du hade kvar. Det var en god kamp.
Och du förlorade den inte. Du fick lov att gå vidare, till något ännu större än vad vi någonsin kan föreställa oss.
Men VI förlorade.
Dig.
Jag förlorade den finaste vän man kan önska sig.
I dag är dagen då vi ska ta Farväl.
Men jag tänker inte göra det min Ängel. Vi kommer att ses igen. Kanske dröjer det ett tag och tills dess vill jag att du ska fortsätta sprida din kärlek. Fortsätt lysa över oss med din glädje. Och när dagen är kommen, då vi äntligen får ses igen, ska jag hålla dig hårt i min famn och berätta hur fruktansvärt mycket jag saknat dig...


Keep Smiling my Angel

Nu snurrar det VERKLIGEN i min skalle...

Var på intervju igår hos TRE. Ingen aning om hur det gick faktiskt, mer än att jag blev så grillad att det nästan rök ur mina öron! Men hur som helst måste jag vara stolt för jag var 1 av 4st som gick vidare av hundratals sökande. Nu kan vi bara hålla tummarna. Har fortfaranade en intervju på måndag som jag verkligen vill ha.

Igår kväll när vi gått o lagt oss upptäckte Tobbe en liten knöl på min hals. Det är ju säkert ingenting, men jag bröt ihop direkt. Idag bokade jag en tid och ska kolla upp den om en vecka.
Är livrädd för cancer. Tänker på det ofta.
Vi låg och pratade om när vi ska skaffa barn (inte än!) och Tobbe sa att han kunde se oss med barn och att dem kommer att bli jätte söta - men det enda jag kunde tänka på var att jag kanske inte hinner skaffa barn... precis som Rebecca inte hann.
Är jag konstig som tänker så mycket på döden...?

onsdag 8 oktober 2008

Hoppas, hoppas, hoppas!

Jag ska på en jätte spännande intervju på måndag! Fick telefon samtalet idag och jag vill verkligen ha detta jobbet!! Har en annan intervju idag, sen har jag 3 andra nästa vecka. Det måste ju lösa sig med jobb eller hur?
Mest håller jag tummarna för jobbintervjun på måndag. Hoppas hoppas hoppas!
Min älskling storstädar vår lägenhet för tillfället. Kastar ut saker, moppar, damsuger - rubbet!
Längtar tills jag kommer hem och får se resultatet :-)
Ikväll ska vi fira Alis födelsedag med smörgåstårta! Jag som ääälskar smörgåstårta!
Puss

tisdag 7 oktober 2008

En hälsning från Himlen


Igår efter jobb besökte jag graven. Den var fylld med rosa blommor och det var väldigt vackert. Jag satte mig ner och pratade med Rebecca om allt & inget och jag berättade för henne att jag brukar leta efter henne, efter tecken på att hon är närvarande. Jag trodde att jag inte var tillräckligt öppen för det. Och helt plötsligt så dalar det ner en fjäder från himlen och landar på blommorna framför mig. Från ingenstans. Det fanns inga fåglar i skyn. Allt vara bara stilla. Jag grät av glädje och det kändes som en enorm lättnad att veta att Rebecca fortfarande finns nära mig och att hon hörde allt jag sa. Hon sände mig en fjäder från hennes änglavingar...

måndag 6 oktober 2008

Tillbaks till Skåneland




Så är jag tillbaks. Rebeccas begravning är jag inte redo att skriva om ännu - mer än att den var oehört vacker.
Jag och min älskade kom tillbaks från Stockholm igår. Det var skönt att komma bort och det var kul att träffa mina vänner!
I fredags umgicks vi med Lina & hennes sambo, vi käkade lunch, drack vin och mös hela dagen. Jag och Tobbe gick i butiker och jag köpte en jacka. På kvällen gick vi till Linas jobb och drack lite vin sen käkade vi thai på mitt älskade Koh Phangang! Tog en liten sväng till Sturehof eferåt, men det var för övrigt en lugn kväll.
Lördagen spenderade jag med Tobbe hela dagen- med mer shopping och vin. Vi checkade in på hotel Nordic Sea, det var super! På kvällen var vi hembjudna till Kotten & hennes sambo som precis flyttat, till en fantastisk lgh! En av dem finaste jag sett.
Vi har haft en underbar helg tillsammans och det är alltid kul att komma bort, även om vi älskar vår lilla lya på Nobel;-) Och vi firade förresten vår 3 månaders dag i går!! Var hemma hos Tobbes föräldrar och käkade. Jag älskar honom så galet mycket och varje sekund som vi inte spenderar ihop, saknar jag honom så.
Nu väntar en tuff vecka, jag har väl "smitigt" lite från mitt sörjande och är rädd att det slår mig i ansiktet närsomhelst. Men jag har även beslutat mig för att gå vidare - Rebecca vill nog inte att jag ska sluta leva, när livet var det bästa hon visste...

onsdag 1 oktober 2008

En dag kvar...

Igår var vi hemma hos Peter som fyllt 26, och åt lite middag. Det var supergott! Där överraskade du Peter;-)
Idag är sista dagen på jobb för den här veckan. Imorgon är det ju begravning...Vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Det är jätte jobbigt samtidigt som det ska bli skönt. Konstig känsla. Men jag har lite ont i magen och mår lite illa när jag tänker på vad jag ska få uppleva imorgon. Försöker förbereda mig på hur jag kommer att reagera men det går nog inte riktigt...
Jag har skrivit ett brev till henne. Blev väldigt inspererad när jag lyssnade på Lene Marlin http://www.youtube.com/watch?v=nuqRk5XjoIo . Helt underbar låt, hon är en fantastisk sångerska.

Ikväll ska jag träffa Kittan efter jobb och ta en fika. Ska bli mysigt och få prata lite. Sen ska jag till min kära frisör och färga ögonfransarna inför imorgon.
Sen ska jag hem och överraska min älskade tills han kommer hem från jobb. Gud vad jag är glad för honom! Det känns så oehört skönt att ha honom vid min sida imorgon under begravningen. Enorm trygghet.
Puss på Er.