Hela dagen har jag känt som om jag fattas något, som om något saknas. Jag har känt mig ensam och har inte kunnat sätta finger på varför. Ville ringa någon, umgås med någon men när jag rabblade upp mina vänner i huvudet var det ingen av dem . Sedan slog det mig. Jag längtade så enormt mycket efter Rebecca. Ingen annan. Ville ringa henne och fråga om hon ville med ut och äta och dricka ett glas vin. Och jävlar vad det gör ont när det helt plötsligt slår en att hon inte finns mer! Att jag inte ens kan ringa henne. Hur ska man någonsin kunna vänja sig vid att leva utan någon man älskade? Ibland förtränger jag, låtsas som att allt är som vanligt. Men när man inte längre kan rymma från sanningen, så känns det som en kniv i hjärtat varje gång. Hur många hugg kan ett hjärta klara..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar