Jaha mina vänner. Då var det dags för sista inlägget i "Det snurrar i min skalle". Känns lite vemodigt, att skriva här har hjälpt mig mycket i min vardag och det har känns skönt att dela mina tankar med nära och okända.
I morgon flyttar vi till Dubai - vilket jag gör med blandade känslor just nu. Visst ser jag framemot framtiden och allt vad Dubai kan tillföra våra liv. Men samtidigt får jag ta farväl av många nära och kära som jag älskar högt och kommer att sakna innerligt.
Det snurrar i min skalle har mest handlat om min vardag, mina starka åsikter om bl a barn och barnuppfostran men framför allt så har den handlat om mina tankar omkring min förlust av älskade Rebecca. Därför känns det extra tufft att avsluta min relation med Det snurrar i min skalle - eftersom den innehåller så många minnen om Rebecca. Självklart kommer mina minnen och bloggen alltid att finnas kvar, men ändå känns det svårt.
Har jag då lärt mig någonting från alla mina nerskrivna tankar här inne?
Ja det har jag. Bl a har jag lärt mig att trots alla böcker och människor som försöker förklara för mig att Rebecca har det bättre nu och att hennes död hade en mening och trots att jag vill tro och försöker återberätta denna tro - så har jag lärt mig att det finns ingen förklaring till att någon förlorade sin dotter, att någon förlorade sin vän. Ingen förklaring alls.
I dag var jag på graven och julpyntade hennes grav (lite tidigt i oktober kan man tycka, men Ni vet ju varför). Det var tufft att "ta farväl" av henne än en gång. Känns som att JAG lämnar henne nu när jag reser. Även om jag vet att hon finns med mig vart jag än går.
Men i all sorg måste man tänka på dem människor som fortfarande finns här. Sa farväl till Vickan & Lina idag - två tjejer som har kommit att betytt mycket för mig. Det var jobbigt att säga hejdå till er och jag önskar er all lycka här hemma! Jag finns här alltid för er. Bara en "skype" bort...
Hela veckan har varit fylld av farväl - något jag verkligen avskyr. Ni är alla alltid välkomna ner till oss - vårt hem är ert.
I moron är det dags att ta farväl av mamma & pappa igen - det känns nog mest tungt för tillfället. Även om vi inte träffas varje vecka så finns ni alltid där för mig och det är en trygghet i sig. Ni är fantastiska föräldrar (trots visst tjat;-) och jag älskar er väldigt mycket. Glömmer bara att säga det ibland.
Här har Ni även kunnat följa mitt förhållande med Tobias, som visade sig vara mannen i mitt liv, helt från starten till nu - då kärleken är starkare än någonsin. Nu kan ni följa vårt nya äventyr tillsammans, på nya bloggen http://www.livindubai.blogg.se/
Så tack för mig, hoppas Ni trivts i "mitt sällskap" och jag hoppas jag lyckats förmedla något med alla mina tankar. Jag hoppas att Ni fått lära känna Rebecca och hennes fantastiska godhet genom mina ord. Farväl alla - farväl det Snurrar i min skalle.
Detta sista inlägg vill jag tillägna Rebecca - en stjärna som aldrig kommer att slockna. Vi älskar dig.
Här kommer en hemmagjord video till Rebecca låt "Womans Worth".
