Vaknade alltså upp i morse som Massör. Annorlunda känsla? Nä. Precis som vanligt.
I dag jobbar jag (såklart- det är ju helg!), om en timme dyker min kära kollega Gabbi upp, då blir det garanterat en massa djupa samtal som vi brukar ha.
Meningen med livet måste vara livets största frågetecken och det svåraste gåtan att lösa. Hur, vad, gör man för att må bra? Må bra på insidan? Kan man någonsin känna sig nöjd? Hur ska man lyckas stimulera sina sinnen, sina behov, i resten av livet?
Jag är som känt, en orolig själ och söker alltid efter något bättre.
Visst, ambitioner är positivt, men den lilla känslan man ständigt bär på inombords, att man ALDRIG känner sig nöjd med sig själv, med sin tillvaro, känns som en liten gnagare som tuggar i sig min själ.
Är jag ensam om att känna så?
Ibland avundas jag Stureplansbloggarna som verkar ha funnit meningen med livet i "dagens outfit" och Spybar...Så enkelt.
I går innan min sista tenta, var min oro så stark att jag nästan kräktes. När jag sedan var klar, och fick mitt Godkänt trodde jag att oron skulle försvinna.
Men den sitter kvar i dag. Jag blir inte av med den.
Jag känner en evig press, omringad av frågetecken om hur mitt liv ska se ut. Hur skapar jag den bästa möjliga livssituationen för mig? Vad vill jag ha ut av livet? Jag har bara ett liv - hur ska jag få ut så mycket som möjligt av det?
När jag gräver djupare i hur livet, samhället är uppbyggt fylls min kropp med panik. Är jag en del av detta? Jag ser mig omkring och känner mig som en Alien. Är det bara jag som ser?
Är jag också en robot?
Ibland förlorar jag all lust, för allt. Jag kan inte äta, vad är meningen med det? Jag kan inte ta beslut, dem känns betydelselösa. Jag kan inte känna. Vem är jag? Vad vill jag?
Kommer jag någonsin att kunna hitta min plats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar