Igår kväll den 10e september förlorade världen Rebecca. Det gör ont, det känns orättvist och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte... Har ingen aning om jag ska resa mig ur sängen eller ligga kvar. Om jag ska äta eller inte. Får dåligt samvete när jag inte gråter. Är arg för att jag inte fick ta farväl av henne.
Tanken på att jag aldrig mer får prata med henne, krama henne, skratta med henne...är sjukt plågsamt.
Jag ber att hon ska komma och besöka mig en sista gång.
Himlen har nu fått den vackraste av alla änglar. Min ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar