Jag läste ett av Carolina Gynnings blogginlägg idag, där hon skrev om hur hon förlorade all kontakt med sin familj & sina vänner under hennes värsta "festperiod". Det där har hänt mig med, det fanns en tid då jag stängde ute & struntade i några av mina få "riktiga" vänner. Hände första gången när jag flyttade till Stockholm och försökte leva ett helt annat liv. Jag ville förändra allt- så fort som möjligt. Var skitdryg mot mina gamla vänner i Malmö och snackade bara en massa skit om Malmö!
Sen hände det igen när jag kom tillbaks till Stockholm från att ha säsongat i Spanien, då var jag skitdryg mot mina vänner i Malmö OCH Stockholm! Trodde jag var all that & att jag träffat en massa balla människor osv.
Men det finns alltid EN person som funnits där för mig. Och det är min vän Sara, som jag lärde att känna i gymnasiet, för 13 år sedan. (OH MY GOD, 13 år sedan. Seriöst!)
Hon är helt underbar, en vän som ALLTID finns där, en vettig vän som är jordnära, som man kan skratta med (åt) och som har ett hjärta av guld. En vän som man kan diskutera med, vilket jag verkligen värderar. Tack Kylle för att du stått ut med alla mina tusen personlighetsförändringar!
Sen finns där självklart dem vänner man har som man inte känt så länge men som berört och man bara vet att det är en vän för livet...
Som min vän Rebecca. Hon är också en av dem människor som har ett enormt hjärta, hon säger sällan något ont om någon och föröker alltid ta fram det bästa ur människor. Hon bryr sig om andra, hon är den man vänder sig till när man behöver prata. Hon är rolig, alltid glad och full av energi. Rebecca är älskad av många.
Tyvärr kämpar hon mot sin cancer just nu och vi alla hejar på henne. Min Sippa är värd det bästa.
Vänskap är något av en massa saker som förändras när man blir äldre, när man var yngre var vänskapen mer intensiv, man skulle göra ALLT, hela tiden med sina vänner, oftast var det bara en åt gången som man satsade alla kort på.
Jag var alltid väldigt beroende av mina vänner. Det slutade oftast med att man tog död på vänskapen!
Idag är det annorlunda, dem flesta av mina vänner har familj, eller sambo och man ses inte så ofta som förut. Man gör heller inte samma saker, och samtalen är annorlunda nu, än förr när allt handlade om fest & killar. Ibland kan man sakna hur det var förut, men jag är nog trots allt ganska glad över att saker förändrats. Ett + till vuxenlivet!
Sen hände det igen när jag kom tillbaks till Stockholm från att ha säsongat i Spanien, då var jag skitdryg mot mina vänner i Malmö OCH Stockholm! Trodde jag var all that & att jag träffat en massa balla människor osv.
Men det finns alltid EN person som funnits där för mig. Och det är min vän Sara, som jag lärde att känna i gymnasiet, för 13 år sedan. (OH MY GOD, 13 år sedan. Seriöst!)
Hon är helt underbar, en vän som ALLTID finns där, en vettig vän som är jordnära, som man kan skratta med (åt) och som har ett hjärta av guld. En vän som man kan diskutera med, vilket jag verkligen värderar. Tack Kylle för att du stått ut med alla mina tusen personlighetsförändringar!
Sen finns där självklart dem vänner man har som man inte känt så länge men som berört och man bara vet att det är en vän för livet...
Som min vän Rebecca. Hon är också en av dem människor som har ett enormt hjärta, hon säger sällan något ont om någon och föröker alltid ta fram det bästa ur människor. Hon bryr sig om andra, hon är den man vänder sig till när man behöver prata. Hon är rolig, alltid glad och full av energi. Rebecca är älskad av många.
Tyvärr kämpar hon mot sin cancer just nu och vi alla hejar på henne. Min Sippa är värd det bästa.
Vänskap är något av en massa saker som förändras när man blir äldre, när man var yngre var vänskapen mer intensiv, man skulle göra ALLT, hela tiden med sina vänner, oftast var det bara en åt gången som man satsade alla kort på.
Jag var alltid väldigt beroende av mina vänner. Det slutade oftast med att man tog död på vänskapen!
Idag är det annorlunda, dem flesta av mina vänner har familj, eller sambo och man ses inte så ofta som förut. Man gör heller inte samma saker, och samtalen är annorlunda nu, än förr när allt handlade om fest & killar. Ibland kan man sakna hur det var förut, men jag är nog trots allt ganska glad över att saker förändrats. Ett + till vuxenlivet!
1 kommentar:
Gumman, jag blir helt tårögd när jag läser detta. Du ska veta att du betyder mycket för mig och jag vet att vi alltid kommer vara nära vänner. Tycker såå mycket om dig, du är guld värd!!! Stor kraaam Sara
Skicka en kommentar