söndag 26 april 2009

A Wakeup Call

Att ta någon för givet är lätt. Man är naiv och tror att människan alltid ska finnas där, att livet alltid kommer se likadant ut som det gör just i dag. Trots att man fått motsattsen bevisad flera gånger förut, så glömmer man. Och när det sen händer igen känns det som en knytnäves slag rakt i magen och man vill kräkas. Hysterin kryper sig på och man inser att man aldrig kan styra någon annan människas handlingar, man kan aldrig styra deras beslut, man kan aldrig kontrollera deras känslor.
När verkligheten än en gång bankat på min port och jag har insett att en dröm kan ta slut bara på några sekunder, när du allra minst anar det - står du ensam kvar. Jag har insett att min planerade karta av min framtid, min färdigmålade tavla över hur mitt liv kommer att se ut -kan raderas. Ödet ligger inte i mina händer och jag kan aldrig påverka vad som hända ska.
Från och med i dag kan jag bara hoppas, hoppas på att mina önskningar av livet kommer att gå i uppfyllelse...

1 kommentar:

Catharina sa...

Snäckan, vad är det som har hänt? Kram kram