I natt jag drömde...

min lilla bus sippa

I natt mötte jag Rebecca. Det händer väldigt sällan men i natt kom hon. Hon lade sig i vår säng, mellan mig och Tobbe och jag höll henne så hårt i mina armar. Men hon var ledsen. Hon var ledsen över att hon inte längre levde. Jag frågade hon hur hon hade det på andra sidan - men hon sa att hon inte kom i håg - att hon bara minns hur det är på vår sida. Sen reste hon sig och sa att det inte kändes rätt att vara här hos oss och att hon måste gå tillbaks. Vi tog farväl och hon gick.

Jag blir orolig när jag drömmer om henne, undrar om det finns en betydelse och är rädd för att hon verkligen är ledsen.

Men Gud va skönt det var att få krama henne igen! Önskar att hon aldrig hade behövt gå tillbaks...