En Rebecca dag

Jag har berättat om dig i dag. Det var ett tag sedan jag fick prata om dig. Jag kan fortfarande inte berätta utan att få en klump i halsen, utan att ögonen fylls med tårar. När man berättar blir det till verklighet. Man kan inte längre fly. Man kan inte slå bort det bara. Det gör fruktansvärt ont, ont att se människors ansiktsuttryck, se deras sorg i ögonen. Sorgen dem känner för mig. För att jag mist min bästa vän. Men det är viktigt att prata om dig, det är viktigt för mig att du lever vidare. Att folk fortfarande får en möjlighet att lära känna dig. Förstå hur fantastisk du är. Det är viktigt för mig att få säga ditt namn. Rebecca.