Mitt liv är en dröm

Jag är så himla lycklig att det nästan känns lite läskigt. Allt funkar så bra i mitt liv just nu. Jag har världens finaste pojkvän som jag är så jävla kär i. Jag vill verkligen dela resten av mitt liv med honom. Vi har så kul ihop, och gud vilken skillnad det är på honom nu jämnfört med när jag träffade honom. Han är mycket mer mogen och har verkligen bevisat för mig att han är redo för ett liv med mig. Han prioriterar mig i alla lägen och jag känner mig trygg med honom.
Han visar varje dag hur mycket han älskar mig och han har gett mig ett förhållande som jag alltid drömt om. Det jag känner för Tobbe har jag aldrig förut känt. Aldrig.
Och nu i efterhand är jag så glad för alla smällar jag fått ta i mitt liv, alla dåliga förhållande jag haft, alla tårar jag fällt. Det visade sig bara att jag fick vänta lite längre på att mitt livs kärlek skulle dyka upp...
För övrigt fungerar allt annat bra också, min ekonomi är bra, vi har fått vår lägenhet som vi älskar och håller på att inreda, jag har fått ett nytt jobb som jag trivs med. Alla bitar föll på plats när jag träffade Tobbe.
Det är väl som Kotten säger; Livet blir bara bättre efter 30...
Men mitt i all lycka så blöder fortfarande mitt hjärta av sorg efter min stora förlust.
Det måste jag alltid lära mig leva med.
Och jag tvivlar inte det minsta på att Rebecca har ett finger med i spelet när det gäller min lycka...Det är ett tecken på din kärlek och det ör jag evigt tacksam för. Jag älskar dig med Sippan. Alltid.